Ur den unge Werths lidande.
Svar:
Goethe skriver. "O, får jag, mäktar jag uttrycka saligheten i dessa ord? - Att hon älskar mig! Älskar mig! - Och hur dyrbar jag blivit mig själv sedan dess, hur jag formligen - dig kan jag säga det, ty du har sinne för sådant - avgudar mig själv sedan hon älskar mig!" Detta säger den unge Werther untan att veta vad Lotte tycker, han känner bara det inom sig. att hon älskar han.

I sitt andra brev skriver han att vintren blir till vår runtomkring han men detta är inget han märker med egna ögon, utan hör det av människorna. Han jämför sina känslor för Lotte med hans kära dal som översvämmats.

De omfamnar varandra och tröstar varandra. Lotte känner att Werther kommer ta livet av sig. Ett Citat ifrån boken som visar hur deras kroppspråk "Han slog sina armar om henne, tryckte henne till sitt bröst, och betäckte hennes skälvande, stammande läppar med rasande kyssar." Det slutar även som en dans mellan de båda, de skjuter undan varandra och försöker få ut ett hat över vad de har gjort mot varandra, men deras kärlek är förstor och de drar sig nämare och kysser varandra.

Ur ossians sånger

Svar:
Det vemodiga: hon är väldigt ledsen för att hennes Salgar inte kommer. "Stig, måne, ur moln där du göms! I, nattens stjärnor, tändes! Obleka ljus! Leden mig dit där han, min älskling, vilar från jaktens mödor med bågen löst!"
Det lyriska: Hon målar språket med liknelse ifrån naturen. "Här skall jag vila med dem jag älskat, vid strömmen under den ekande klippan. När natt breds kring kullen, när vinden drar kring heden, då skall min skepnad stå i vinden och sörja min älskades död."