Kierkegaard, Aforismer
Diskutera aforismerna och försök att ge exempel som stöder eller bestrider författarens teser.
1. ”Humoristen gaaer ligesom Rovdyret alltid alene”
Folk som skämtar oavbrutet kan ha vissa tendenser att irritera mer än vad dem roar folk. Det kan jag också känna ibland. Människor fungerar ju på det sättet att saker som irriterar än undviker man vilket kan förklara att man fryser ut ”humoristerna” och det gör att de blir ensamma vilket är tragisk då de inte vill någon något ont.
2. ”Menneskene ere dog urimelige. De bruge aldrig de Friheder, de har, men fordre dem, de ikke har; de har Taenkefrihed, de fordre Ytringsfrihed”
Människorna är väldigt obegripliga. Vi har till exempel grundlagar och sådant som ger oss rättigheter fast vi får inte nog och vill ha mer. Kierkegaard vill ha sagt att om en människa får något dröjer det inte länge innan personen vill ha mer. Vi brukar inte våra rättigheter samtidigt som vi vill ha fler.
3. ”Praesten – dette i lange klaeder indhyllede Indbegreb af Nonsens!”
Här riktar man sig emot religionen. Hela begreppet med en andlig vägvisare är nonsens vilket klart visar realismen. Prästen ser löjlig ut i sin kåpa, vem kan lyssna på honom? Det okända lockar och det mest okända måste egentligen vara Gud, och det gillar inte Kierkegaard då Gud förmodligen inte finns för honom.
4. ”En ond samvittighet er dog istand til att gjore Livet intressant”
Människor dras till och fascineras ofta av ondska. Ett klart men väldigt uttjatat exempel är diktatorer där många drogs till en stark ledare då tiderna var dåliga. I mindre utsträckning finns gäng som folk vill vara med i då de får respekt för sin ondska. Att vara med i en ond krets kan vara en adrenalinkick som de flesta vill ha någon gång ibland, en känsla av makt helt enkelt.
Diskutera aforismerna och försök att ge exempel som stöder eller bestrider författarens teser.
1. ”Humoristen gaaer ligesom Rovdyret alltid alene”
Folk som skämtar oavbrutet kan ha vissa tendenser att irritera mer än vad dem roar folk. Det kan jag också känna ibland. Människor fungerar ju på det sättet att saker som irriterar än undviker man vilket kan förklara att man fryser ut ”humoristerna” och det gör att de blir ensamma vilket är tragisk då de inte vill någon något ont.
2. ”Menneskene ere dog urimelige. De bruge aldrig de Friheder, de har, men fordre dem, de ikke har; de har Taenkefrihed, de fordre Ytringsfrihed”
Människorna är väldigt obegripliga. Vi har till exempel grundlagar och sådant som ger oss rättigheter fast vi får inte nog och vill ha mer. Kierkegaard vill ha sagt att om en människa får något dröjer det inte länge innan personen vill ha mer. Vi brukar inte våra rättigheter samtidigt som vi vill ha fler.
3. ”Praesten – dette i lange klaeder indhyllede Indbegreb af Nonsens!”
Här riktar man sig emot religionen. Hela begreppet med en andlig vägvisare är nonsens vilket klart visar realismen. Prästen ser löjlig ut i sin kåpa, vem kan lyssna på honom? Det okända lockar och det mest okända måste egentligen vara Gud, och det gillar inte Kierkegaard då Gud förmodligen inte finns för honom.
4. ”En ond samvittighet er dog istand til att gjore Livet intressant”
Människor dras till och fascineras ofta av ondska. Ett klart men väldigt uttjatat exempel är diktatorer där många drogs till en stark ledare då tiderna var dåliga. I mindre utsträckning finns gäng som folk vill vara med i då de får respekt för sin ondska. Att vara med i en ond krets kan vara en adrenalinkick som de flesta vill ha någon gång ibland, en känsla av makt helt enkelt.