Texten beskriver mycket detaljrikt personerna som är med i den. Man får en känsla av att karaktärerna är rika och förnäma
och tänker mer på vilka privilegier man får vid giftermålet än om kärleken i sig. En annan känsla jag får när jag läser texten är
att det inte är ett ungt par det handlar om utan dem båda är medelålders. Personerna talar mycket väl. Hon skriver också mycket
om personernas tankar.
2.
Jane Austen skriver på ett mycket beskrivande sätt. Hon beskriver dock inte miljörena som texterna utspelar sig i
utan personligheterna på karaktärerna som det berättas om. Det jag mest reagerar på är att hon skriver på ett
mycket mer sofistikerat sätt än dagens författare. Texten känns lite mer åt shakespeare-hållet i form av
svårare ordval och uppsättningen av meningarna.
3.
En av delarna där jag personligen känner igen det kvinnliga tonfallet är hur Anne och Lady Russel pratar om och beskriver
Mr Elliot. Nästan en tredjedel av texter lägger hon på att bara beskriva och det tyder på att de båda tycker att han är en mycket intressant
person, antagligen eftersom han precis har friat. Förutom den här delen skulle jag säga att författaren kunde likväl vara en man.
Novell 2: "Skrivande fruntimmer"
1. sid 168-170.
Hon vill att barnet inte skall lägga tid på att läsa böcker utan att se var mänska som en bok i sig.
Av visa personer skall hon lära sig visdom. "Lär dig av världen i praktiken istället för att för att
läsa dig till samma information", kan jag likna det vid. Barnet ska lära sig vara kvinna och känna sin kvinnliga värdighet
men inte ge sig på manliga uppgifter.
2.
Det verkar som om hon själv vill vara den här kvinnan hon försöker lära ut i sin dikt.
Hon själv blev lärd i sin ungdom men hon ser inte så stor vikt i det och vill inte det samma
för sitt barn. Hon verkar lite olycklig i hur hon själv blev och är, det känner jag absolut.
Novell 1: Ett gott parti?
1. sid 162-164.
Texten beskriver mycket detaljrikt personerna som är med i den. Man får en känsla av att karaktärerna är rika och förnäma
och tänker mer på vilka privilegier man får vid giftermålet än om kärleken i sig. En annan känsla jag får när jag läser texten är
att det inte är ett ungt par det handlar om utan dem båda är medelålders. Personerna talar mycket väl. Hon skriver också mycket
om personernas tankar.
2.
Jane Austen skriver på ett mycket beskrivande sätt. Hon beskriver dock inte miljörena som texterna utspelar sig i
utan personligheterna på karaktärerna som det berättas om. Det jag mest reagerar på är att hon skriver på ett
mycket mer sofistikerat sätt än dagens författare. Texten känns lite mer åt shakespeare-hållet i form av
svårare ordval och uppsättningen av meningarna.
3.
En av delarna där jag personligen känner igen det kvinnliga tonfallet är hur Anne och Lady Russel pratar om och beskriver
Mr Elliot. Nästan en tredjedel av texter lägger hon på att bara beskriva och det tyder på att de båda tycker att han är en mycket intressant
person, antagligen eftersom han precis har friat. Förutom den här delen skulle jag säga att författaren kunde likväl vara en man.
Novell 2: "Skrivande fruntimmer"
1. sid 168-170.
Hon vill att barnet inte skall lägga tid på att läsa böcker utan att se var mänska som en bok i sig.
Av visa personer skall hon lära sig visdom. "Lär dig av världen i praktiken istället för att för att
läsa dig till samma information", kan jag likna det vid. Barnet ska lära sig vara kvinna och känna sin kvinnliga värdighet
men inte ge sig på manliga uppgifter.
2.
Det verkar som om hon själv vill vara den här kvinnan hon försöker lära ut i sin dikt.
Hon själv blev lärd i sin ungdom men hon ser inte så stor vikt i det och vill inte det samma
för sitt barn. Hon verkar lite olycklig i hur hon själv blev och är, det känner jag absolut.